Idag så va jag på lite gladare humör som tur va eftersom jag skulle på gympan och mamma blir skit sur om jag är sur? haha eller ah typ. Jag har inte vart borta från gympan utom 1 gång på en väldigt lång tid! Duktigt huh? okej.. det är inte jag som bestämer om jag vill gå eller inte, utan min mamma .. fast jag vill ju gå! Men ibland mår jag dåligt och är på dåligt humör men måste ändå gå eftersom jag inte vill få en skrikig mamma som säger att man är tjock om man inte går!
HAHA okej jag berättar för er som om jag är värsta fettot ! men nej jag är helt normal ska jag säga så ni inte får fel uppfattning om mig.

Men aja gympa var det, okej jag har gått på gympa sen jag var 6 år och tog en paus när jag gick i fyran men började efter 1 termin igen, saknade det såklart. Först gick jag i en gympa grupp som hette Ärvinge flickorna tills fyran då jag skulle testa till en tävlingsgrupp som gick ganska bra, fast först ville dom tydligen att jag skulle börja i Ungdomstruppen som var ett steg över gruppen jag började i som hette FBUT (förberedande ungdomstruppen). Fast jag trivdes inte så bra så jag slutade, men ville sen börja igen så jag gick tillbaka med mina kompisar Josefine och Catrine tror jag dom stavas? ingen aning men jag chansar iallafall men dom fick reda på att gympan skulle gå på Söndagar och Måndagar typ och då kunde dom inte gå. Jag ville inte gå med folk jag inte kände så jag fick med mig Emma som går i samma grupp som mig nu också. Vi började i den gruppen och 2006 tröttnade jag eftersom tränarna var så stränga och drog mig i armarna när jag inte ville göra saker och sa åt mig att gå ut i omklädningsrummet om jag hade gjort illa mig och grät. Weird huh? Då var jag ledsen på mitt rum och ville verkligen inte sluta på gymnastik och helt plötsligt fick jag en lapp av min mamma där det stod " Ska vi skapa en egen grupp? " jag visste inte ens att man kunde göra det? Så jag sprang ner till henne och vi bestämde oss för att göra det.

Och nu går jag i Ärvingetruppen !!
När vi först började tog vi in bara några av mina kompisar och jag kommer ihåg första gången vi tränade, ingen fattade ett skit om gymnastik och alla gjorde lite konstiga saker, inte för att vara dum men det var bara jag som kunde något, inte konstigt eftersom jag hade ju gått på gympa i några år då. Kajsa min kusin började och hon klagade på mig eftersom jag hade fått henne att sluta på gymnastik innan och om jag inte hade gjort det skulle hon vara lika bra som mig, det va sant faktiskt. Stackars Kajsa! haha. Efter ett tag tog vi in fler och fler och massor slutade och folk började. Men det var alltid jag, Sara och Kajsa som stannade kvar. Ända tills 2008 när vi tog silver så var det Kajsas sista tävling! Det var synd. Men hon hade ju innebandy och allt sånt. Nu är det bara jag och Sara kvar sen vi startade, såklart går det fler i gruppen haha!

Om ni orkar läsa är det bra! För då förstår ni varför gymnastik är en stor del av mitt liv.
det kommer bli tråkigt när jag blir 17 eller 18 när jag ska sluta på gymnastik, men sånt är livet huh?

Be Happy!
Lillyjan